En cykel kan göra så mycket. En välproportionelig ramgeometri håller lika mycket skönhet som någonsin en Mies vad der Rohe-skapelse. När jag skrev den här posten visste jag det i huvudet men jag visste det inte i hjärtat. När jag för första gången såg en hel etapp i Tour de France fascinerades jag av Lance och hans pistongliknande ben när han cyklade uppför Alpe d'Huez vindlande serpentin, stormade förbi Ullrich och rakt in i mitt hjärta insåg jag att det här var något stort men jag kunde inte i sanning se skönheten. Det kan jag nu.
Passionen, hjärtat och uthålligheten. Att Paul Smith övervägde ett proffsliv i sadeln är inget som kommer sig av en slump. Det går en linje av modsestetiskt rinnande blod mellan lite för korta byxor och Campagnolokomponenter. Det är samma inbilska intresse för detaljer, det är samma bekännelse till något större än en själv och båda spåren leder rakt in i den estetiska himlen.
Nämnda Mies påstod att "God is in the details". Det är detaljerna som gör en helhet, det är detaljerna, som, handen på hjärtat, är insignifikanta som gör att man förstår att det finns en tanke, en mening, en riktning. Sann estetik handlar om att bry sig om saker som egentligen inte betyder något. Om man bryr sig om meningslösa saker, om man struntar i avtagande marginalnytta, det är då man hyllar de estetiska idealen.
No comments:
Post a Comment